1. Det märkvärdiga året 2020 … kanske också 2021

Året 2020 har på många sätt varit ett märkvärdigt år. Och början av 2021 ser inte ut att vara lugnare. Coronapandemin har sänkt sin mörka skugga över tillvaron. Samhället har ställts inför svåra utmaningar. Följderna har för många varit ödesdigra. Världen väntar på vaccin.  Den här korta uppsatsen handlar om en mycket snäv aspekt av pandemins verkningar, försäkringsersättningar vid reseannulleringar och restaurangernas verksamhetsbegränsningar. Jag har valt två försäkringstyper som på ett förföriskt sätt för tankarna till livets goda, till semesterresor och läcker mat. Verkligheten i bägge branscherna handlar om stora förluster och kamp om överlevnad.

Pandemin har ställt vanliga försäkringsvillkor i ett annat ljus. Ordval och formuleringar har fått ny betydelse. Olika bolags försäkringsvillkor, som egentligen ger uttryck för samma ersättningsfilosofi, har genom nästan slumpmässigt avvikande formuleringar lett till olika resultat. En försäkringstagare kan ha fått ersättning, medan en annan försäkringstagare i en precis liknande situation har blivit utan. Visst, det här är ingenting nytt för jurister. Men fallen i försäkringsnämnden är skolexempel på hur beprövade formuleringar och ordval i ett nytt sammanhang kan få oförutsedda konsekvenser både för kunder och för försäkringsbolag.

2. Avbokade resor och stängda restauranger 

Flertalet fall handlar om avbokade skidsemestrar p.g.a. Covid-19. Försäkringstagaren, en konsument, vill med stöd av sin reseförsäkring få ersättning för t.ex. den betalda stughyran som uthyraren inte returnerar. Restaurangfallen gäller tolkning av försäkringsbolaget Pohjolas epidemiavbrottsvillkor. På grund av myndighetsbeslut har näringsidkare varit tvungna att stänga sina restauranger under perioden 4.4–31.5. 2020 och efter det har olika restriktioner varit gällande, om exempelvis öppettider, det tillåtna antalet restauranggäster, alkoholförsäljning osv. I skrivandets stund, februari 2021, gäller begränsningar i många branscher. I mars 2021 kommer alla restauranger än en gång att stängas.

Restaurangfallen i försäkringsnämnden har gällt tolkning av Pohjolas epidemiavbrottsvillkor. Fallen har avgjorts under september – oktober 2020. Nya tvister är att vänta i underrätterna. Antalet potentiella ersättningssökande är exceptionellt stort. Och ersättningssummorna är betydande.[1]

Försäkringsbolagen har i allmänhet på ett föredömligt sätt följt försäkringsnämndens rekommendationer.[2] Det är alltid uppseendeväckande då så inte sker. Genom att det redan nu är klart att flera restaurangfall går vidare till domstolsbehandling har jag vid skrivandet av denna uppsats hållit mig till ”offentlig information”,  till den information som kommer fram i rekommendationerna, till tilläggsuppgifter som finns på pålitliga webbplatser såsom bolagens officiella sidor och till vissa pressmeddelanden. Givetvis har jag på traditionellt sätt beaktat doktrin och praxis. När det gäller s.k. ”egna åsikter” har jag försökt göra det tydligt att det bara rör sig om mina personliga reflexioner.

3. Några ord om tolkning av försäkringsvillkor

I bägge försäkringstyperna har pandemin medfört nya tolkningsproblem. Villkoren har stått orörda men den omgivande verkligheten har förändrats. Beprövade försäkringsvillkor ska läsas med nya ”Covid-19-glasögon”. Visserligen står grundprinciperna om tolkning fortfarande fast.[3] Esko Hoppu har myntat satsen ”försäkringsavtalet, som är ett förmögenhetsrättsligt avtal, ska tolkas i enlighet med de allmänna principerna om tolkning av förmögenhetsrättsliga avtal”.[4] Tanken har återgetts i så gott som samtliga nu aktuella rekommendationer. Nyligen har Supreme Court citerat den i engelsk rätt elaborerade satsen: ”The core principle is that an insurance policy, like any other contract, must be interpreted objectively by asking what a reasonable person, with all the background knowledge which would reasonably have been available to the parties when they entered into the contract, would have understood the language of the contract to mean”.[5] I försäkringsnämnden åberopas regelrätt ”tolkningsklassikern” om tolkning enligt ordalydelse. Särskilt försäkringstagaren – dock inte uteslutande försäkringstagaren – har också åberopat exempelvis jämkning p.g.a. oskälighet, hänvisat till hjälpregler som oklarhetsregeln osv., osv.[6]   

Försäkringsprodukten får sin utformning genom försäkringsavtalets ordalydelse och lagstiftningens tvingande bestämmelser. Avtalet anger vilka risker försäkringsgivaren är villig att täcka mot betalning av den avtalade försäkringspremien.[7] I svensk rätt används ibland uttrycket ”produktfrihetsprincipen” för att kärnfullt beskriva bolagens ”frihet” att utforma sina försäkringar.[8]  Det är bolaget som har den sakkunskap och det faktaunderlag som krävs för att formulera villkor där täckningen av risker och premiesättningen står i en sund affärsmässig balans.[9] Sedan kan en försäkringstagare, om hen så vill, genom att betala en högre premie köpa ett bättre skydd, exempelvis ett extra ”krisskydd” eller ett ”epidemiavbrottsskydd”.  Detta gäller också omfattningsvillkoren i vilka bolagen preciserar vilka risker som försäkringen täcker och ibland också vilka risker faller utanför täckningen. I svensk rätt ser man ofta uttrycket ”omfattningsvillkor”, dvs. ett villkor som enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning.[10] Onekligen har det hos oss vanliga uttrycket ”begränsningsvillkor” en mindre positiv framtoning. I det här sammanhanget står uttrycken för nästan samman sak, samma villkorspunkt i en försäkring kan beskriva försäkringens omfattning både positivt och negativt, exempelvis så att försäkringen omfattar en reseannullering som görs p.g.a. att den försäkrade insjuknat men utesluter annulleringar som görs p.g.a. den försäkrades rädsla för smittorisker.[11]

Svårigheterna kommer genom att världen snabbt och kraftigt förändrats genom pandemin. Det som tidigare har varit en obetydlig formuleringsdetalj i ett försäkringsvillkor kan får avgörande betydelse. Tolkningstvisterna gäller ofta begränsningsvillkor. Enligt etablerade avtalsrättsliga tolkningsprinciper ska oklara begränsningsvillkor, igen lånande Esko Hoppu, ”tolkas snävt och i varje fall inte utvidgande”.[12] När det gäller konsumentförsäkringar påverkas tolkningen inte bara av försäkringsavtalslagen utan också av konsumentskyddslagens tvingande bestämmelser med de direktivbaserade reglerna om tolkning och jämkning av avtal. De ställer bl.a. uttryckliga krav på att villkor ska vara t.ex. klart och begripligt formulerade och att vid tveksamhet ska den för konsumenten mest gynnsamma tolkningen gälla.[13] Försäkringsnämndens praxis visar hur försäkringstagare ofta uppfattar just begränsningsvillkoren som oskäliga. Försäkringstagaren, ofta en konsument, kräver att ett i och för sig klart villkor skall jämkas för att det är oskäligt eller för att villkoret i det enskilda fallet leder till ett oskäligt resultat.[14] Allmänt taget brukar yrkandena inte ha framgång trots alla de välkända argumenten om att ett försäkringsbolag är den ekonomiskt starkare parten, överlägsen i sakkunskap, besitter den information som belyser prissättningen och villkorens rimlighet, har utformat villkoren osv.[15] I företagsförsäkringarna kan avtalslagen § 36 i princip komma in i bilden. Två restaurangfall var speciella genom att det var försäkringsgivaren som i mer eller mindre förklädda ordalag antydde att godkännandet av försäkringstagarens krav skulle leda till ohållbara slutresultat.

4. Reseförsäkringarna och annullerade resor

1. Coronapandemin slog hos oss till på allvar i mars 2020, dvs. under den bästa skidsäsongen i Lappland. Det blev en turbulent tid. Till en början visste ingen hur pandemin skulle utvecklas och vilka åtgärder som var ändamålsenliga. Regeringen gav rekommendationer som av många uppfattades som bindande föreskrifter. Speciellt personer i den s.k. riskgruppen avbokade sina resor. Med stöd av sina reseförsäkringar sökte konsumenterna ersättning för stughyror och hotellkostnader som näringsidkarna vägrat återbetala.[16] I skrivandets stund har försäkringsnämnden avgett fem rekommendationer[17] om reseannulleringar.[18]

2. Trots att regeringen rekommenderat att personer över 70-år skulle vistas i karantänliknande förhållande, trots att skidcenter stängts, flygförbindelser inställts osv. var försäkringsnämndens linje fast. Annulleringskostnaderna skulle inte ersättas.[19] Motiveringen byggde i korthet på vad försäkringen enligt villkoren täcker. En vanlig formulering i reseförsäkringarna är att annulleringskostnader ersätts bl.a. då annulleringen ”orsakats av dödsfall, allvarligt olycksfall eller allvarligt, plötsligt och oväntat insjuknande som drabbar den försäkrade eller dennes nära anhöriga och som på ett tvingande sätt förhindrar resan”[20] eller ”den försäkrades egendom i Finland har drabbats av en betydande ekonomisk sakskada”.[21] Försäkringsvillkor ska enligt allmänna avtalsrättsliga principer tolkas enligt sin ordalydelse. I fallen var det inte fråga om annulleringar på grund av dödsfall, allvarligt olycksfall osv. Nämnden framhöll att försäkringen inte täcker kostnader för annulleringar som gjorts på andra grunder, låt vara att dessa grunder kan vara högst förståeliga.

Ett fall får stå som ett exempel på tidens turbulens och förstörda semesterdrömmar.[22]

Resan skulle börja den 13 mars. Försäkringstagaren annullerade sin resa samma dag. En dag tidigare, den 12 mars, hade regeringen rekommenderat att onödigt resande skulle undvikas. Det var alltså fråga om en rekommendation. Några dagar senare, den 16 mars, fastställde regeringen ytterst stränga åtgärder för att bekämpa coronaviruset. I samverkan med republikens president konstaterade regeringen att undantagstillstånd skulle föreligga i Finland från den 16 mars till den 13 april. Bl.a. förpliktades personer över 70 år att undvika kontakter med andra personer i den mån det var möjligt.[23] Försäkringstagaren menade att försäkringsvillkoren som inte ersatte annulleringskostnaderna under de exceptionella pandemiförhållandena var oskäliga.

Försäkringsnämnden fann att avbokningen visserligen skett på goda grunder men att villkoren på ett uttömmande sätt anger när annulleringskostnader ersätts. Den här typen av villkor ”har inte som sådana ansetts oskäliga”. Enligt försäkringsnämnden ledde inte heller dess tillämpning i det enskilda fallet till oskälighet.[24]

3. Vissa försäkringsgivare har utarbetat särskilda krisskyddsvillkor. Krisskyddet kan omfatta allting från plötsliga naturkatastrofer som t.ex. askmoln, tsunamier, jordbävningar till plötsliga väpnade konflikter, terrordåd och epidemier. Den stora variationen av tänkbara krissituationer med sina olika utvecklingsscenarier gör det svårt att formulera klara och begripliga villkor. Och det kräver stor yrkesskicklighet att balansera risk och premie på ett företagsekonomiskt hållbart sätt.

I ett fall om annullerade flygbiljetter kom försäkringsnämnden in på tolkning av krisskyddsvillkor och räknande av dagar. Försäkringsbolaget åberopade villkoret enligt vilket kostnader ”ersätts endast om det finska utrikesministeriet, finska ambassaden eller någon annan motsvarande myndighet har observerat den händelse som ledde till avbeställningen och till följd av händelsen rekommenderar att undvika att resa till resmålet”. [25] Att finsk myndighet ”observerat” händelse är ett ganska speciellt uttryck. Resan skulle ha börjat den 22 mars. Vår regering gav den 12 mars rekommendationen att utlandsresor skulle undvikas.[26] Avbokningen som gjorts den 3 mars hade skett för tidigt. Om avbokningen skett den 12 mars, dvs. då behörig finsk myndighet observerat händelsen som ledde till avbeställningen och rekommenderat att undvika resandet, eller kanske den 11 mars,[27] hade villkoren blivit uppfyllda. Avbokning kräver av konsumenten både kallsinnighet och nerver av stål

A annullerade sin och sin frus resa till Japan den 3 mars.  Bägge hörde till den s.k. riskgruppen.  Den planerade resan var kort, från den 22 till den 28 mars. A framhöll att han från resmålet i Japan blivit informerad att gäster inte kommer att tas emot p.g.a. coronaviruset. Och det var dessutom sannolikt att resenärerna skulle försättas i karantän. Försäkringsbolaget åberopade reseförsäkringens krisskyddsvillkor om att myndighet ska ha observerat händelsen som ledde till avbeställningen och till följd av händelsen rekommenderat att undvika resandet.

Försäkringsnämnden konstaterade på ett traditionellt sätt att försäkringen som utgångspunkt bara ersätter sådana risker som anges i försäkringsavtalet. Villkoren ska tolkas enligt sin ordalydelse. Nämnden fann vidare att det var högst förståeligt och ändamålsenligt att ersättningsförutsättningarna knyts till vissa myndighetsåtgärder. Sådana villkor kan inte anses vara oskäliga eller leda till ett oskäligt resultat endast p.g.a. att den försäkrade annullerat resan före kriterierna uppfyllts. Nämnden framhöll att det inte fanns närmare utredning om att japanska myndigheter skulle ha begränsat inresandet redan 3 mars.[28] Ingen ersättning rekommenderades.[29]

Det andra exemplet gällde en vårlig skidsemester till Lappland.[30] Det blev frågan om tolkning av komplicerat formulerade villkor och ett mycket noggrant räknande av dagar. När hade pandemin börjat/inträffat i resmålet? Enligt villkoren omfattade försäkringen bl.a. situationer där en allmänfarlig epidemi brutit ut i resmålet och vidare förutsatte ersättning ”att det är mindre än 14 dygn till resans början när en i denna villkorspunkt nämnd händelse som berättigar till ersättning inträffar/börjar”.[31] Kriteriet allmänfarlig epidemi i resmålet var uppfyllt men när hade epidemin i resmålet börjat/inträffat?

Lapplandsresan annullerades p.g.a. Covid-19. Med stöd av If:s krisskyddsvillkor ansökte försäkringstagare (A) ersättning för stughyra. Försäkringen täckte bl.a. sådana avbeställningskostnader som en tjänsteleverantör inte var skyldig att återbetala. Förutom kriteriet ”en allmänfarlig epidemi i resmålet” förutsattes att utrikesministeriet, finska staten eller motsvarande myndighet rekommenderat människor att undvika att resa till resmålet. Vidare skulle det vara ”mindre än 14 dygn till resans början när en i denna villkorspunkt nämnd händelse som berättigar till ersättning inträffar/börjar”. Resan skulle påbörjas den 26 mars. A annullerade resan den 16 mars, dvs. samma dag som undantagstillstånd utlysts. Men vid vilken tidpunkt har den i villkoret nämnda händelsen, dvs. epidemin, ”börjat/inträffat” i resmålet?

Försäkringsbolaget avslog ersättningsansökan då annulleringen inte skett inom föreskriven tid. ”I Finland förklarades epidemien har börjat 11.3.2020 och sålunda, för att ersättning skulle kunna betalas med stöd av krisskyddet, hade A:s resa bort inledas senast 24.3.2020.”[32] Men A:s resa skulle enligt planerna börja först den 26 mars. Därför ersattes inte annulleringskostnaderna. I försäkringsnämnden utvecklade bolaget sin argumentering. Epidemien hade börjat den 11 mars när World Health Organization i en presskonferens konstaterat den världsomfattande pandemin.[33] Förutsättningarna i 14-dygns-regeln var sålunda inte fyllda.

Nämnden omfattade bolagets ståndpunkt och framhöll att försäkringsvillkor ska tolkas enligt sin ordalydelse. När ett försäkringsvillkor innehåller en tidsangivelse uppkommer oundvikligen situationer ”som just och just faller utanför ersättningsskyddet”. Dylika ”villkorsformuleringar kan inte anses vara oskäliga eller leda till oskäliga slutresultat”. Villkoret om krisskydd var ”klart formulerat och dylika formuleringar där ersättning vid annullering har bundits till en viss tidsperiod utgående från det epidemien börjar är synnerligen förståeliga och ändamålsenliga med hänsyn till försäkringens ersättningssfär”.[34] Enligt planerna skulle resan börja 15 dygn efter epidemiens början, inte 14 dygn såsom i villkoren föreskrevs.

Men vilken är den dag då Covid-19-epidemi ”inträffade/började” i resmålet Lappland? Jag menar att 14-dygns-regeln är oklar och dess tillämpning – det vill jag påstå – leder till oskälighet. Ersättning av annulleringskostnader förutsätter att den planerade resan skulle ha börjat mindre än 14 dygn från det Covid-19-epidemin ”inträffat/börjat”. Den planerade resan skulle ha börjat den 25 mars, dvs. enligt försäkringsnämnden 15 dygn efter epidemin ”inträffat/börjat”. Jag är helt enig med nämndens konstaterande att det alltid finns fall där tidsgränser överskrids med en knapp marginal, vilket leder till förluster för ersättningssökanden.  Men som ett motargument kan man framhålla att korta precisa tidsfrister ska vara klart och begripligt angivna. Det ska tydligt framgå när de börjar och när de slutar. Bolaget valde att fixera epidemins begynnelsetidpunkt i resmålet Lappland till WHO:s informationstillfälle som hölls den 11 mars. Vid detta tillfälle informerade generaldirektör Tedros Adhanom om epidemien utveckling och konstaterade bl.a. “We have therefore made the assessment that COVID-19 can be characterized as a pandemic”. I själva försäkringsvillkoren eller marknadsföringsmaterialet hade epidemins ”inträffande/början” inte närmare preciserats. För en konsument har det varit så gott som omöjligt att förutse att bolaget skulle anse att den korta fristen skulle räknas just från generaldirektörens informationstillfälle. Det är inte omöjligt att tänka sig andra tidpunkter som under den turbulenta våren kunde tillmätas relevans, t.ex. den 16 mars då statsrådet tillsammans med republikens president med stöd av beredskapslagen konstaterade att det p.g.a. pandemin råder undantagstillstånd i Finland,[35] eller den 12 mars då regeringen uppmanat medborgare att undvika onödigt resande. Till det kommer att tiden mellan den planerade resans början och tidpunkten då epidemin ”inträffar/börjar” är mycket kort, 14 dygn.[36] Den oklart angivna begynnelsetidpunkten hade överskridits med ett dygn.  I detta fall, menar jag, hade det varit möjligt att jämka villkoret med stöd av konsumentskyddslagen 4:1 och 3.[37]

Javisst, jämkningsfrågan är ofta öppen för diskussion. Å ena sidan finns det goda grunder för att med stor försiktighet jämka försäkringsvillkor, i varje fall när de är klara och begripliga. Å andra sidan är det tveksamt att i exceptionella situationer låsa sig fast vid gamla tolkningar som i ett nytt sammanhang blir oförutsebara och slumpmässiga. Det är bolagen som formulerar villkoren och bär en slags formuleringsrisk.[38] Förutom att formulera klara och begripliga villkor om vilka risker försäkringen täcker kan bolagen göra sitt ansvar mer kontrollerbart genom att i villkoren inta bestämmelser om t.ex. ersättningstak, tidsmässiga begränsningar, självriskandelar osv.

5. Avbrottsförsäkringarna och restaurangrestriktionerna

1. Restaurangfallen handlar om restaurangers möjligheter att med stöd av sina epidemiavbrottsförsäkringar få ersättning för de förluster som uppstått genom myndigheternas beslut om nedskärningar av restaurangverksamheten p.g.a. Covid-19.[39] I skrivandets stund, februari 2021, har försäkringsnämnden behandlat fyra fall.[40] Samtliga fall gällde tolkning av bolaget Pohjolas epidemiavbrottsförsäkring.[41] Bolaget hade nekat ersättning. I två fall rekommenderade försäkringsnämnden ingen ändring,[42] i två fall rekommenderade nämnden att bolaget till vissa delar skulle ompröva sitt beslut. [43] Bolaget har inte accepterat omprövningsrekommendationen. Då försäkringsbolagen normalt på ett exemplariskt sätt följer nämndens rekommendationer är det i sig uppseendeväckande när så inte sker. 

Det är stora ekonomiska värden som står på spel vid tolkningen av epidemiavbrottsförsäkringarna. Vi är inte det enda landet som ställts inför tolkningsproblem. Liknande diskussioner kring avbrottsförsäkringarnas täckning förs i andra länder.[44] Och flera bolag har vid första lägliga tillfälle ändrat sina avbrottsförsäkringar för att minska riskbelastningen.[45] Pandemikrisen är långt ifrån över, snarare tar den ny fart.[46] Många andra branscher har också drabbats av stora förluster p.g.a. alla begränsningar.[47]  Men det är inte enbart myndighetsbegränsningarna som fått ekonomin att stanna upp. Sannolikt har också människors beteende påverkats av den överhängande smittorisken. 

2. Enligt Pohjolas epidemiavbrottsförsäkring punkt 4.1.3 ersätts skador p.g.a. avbrott i affärsverksamheten förutsatt att de är direkta följder ”av förpliktande bestämmelser som en myndighet i Finland med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar, lagen om djursjukdomar eller livsmedelslagen har utfärdat under försäkringsperioden för att bekämpa smittsamma sjukdomar”.[48] I den ena gruppen fall är den kritiska frågan huruvida myndighetsbesluten givits med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar eller med stöd av lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet. Syftet bakom bägge lagarna är detsamma, dvs. att stävja smittspridningen. Tekniskt hade syftet kunnat uppnås såväl med stöd av lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet som med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar.

Pandemin tvingade statsmakten till snabba åtgärder. Vår gällande lagstiftning hade inte i tillräcklig grad utformats för att beakta den här typen av kriser. Den 16 mars 2020 konstaterade statsrådet med stöd av beredskapslagen att det förelåg undantagstillstånd i Finland. På grund av krisen gjordes en temporär ändring i lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet. Ändringenen skulle gälla för tiden 30.3–31.5. 2020.[49] Den gjorde det möjligt att stänga bl.a. restauranger på områden där detta var nödvändigt för att förhindra coronaspridningen. Några dagar senare bestämde statsrådet att restaurangerna i hela landet skulle stängas under perioden 4.4–31.5. 2020, dvs. i nästan två månader.

3. I två fall omfattade försäkringsnämnden bolagets linje. Ingen ersättning rekommenderades. Fakta i fallen och rekommendationernas motivering är liknande. [50]  Ett fall får exemplifiera ”fel-lag-argumenteringen”.   

B Ab sökte 45 000 euro i ersättning för sin ekonomiska förlust p.g.a. att bolaget tvingats stänga sin restaurang. B Ab hade 27.2.2020 tecknat en företagsförsäkring som inkluderade en epidemiavbrottsförsäkring.[51] Enligt försäkringsvillkoren ersätts skador p.g.a. avbrott i näringsverksamheten vilka är direkta följder av en myndighets förpliktande bestämmelser för att förhindra smittspridning med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar.[52] Försäkringsbolaget framhöll bl.a. att restaurangen inte stängts med stöd av den lagen utan med  stöd av den temporära ändringen av lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet.

Försäkringstagaren menade bl.a. att den förpliktande bestämmelsen lika väl kunde ha givits med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar. Lagarna hade samma syfte. Valet av lag berodde bara på tillfälligheter och på myndigheternas strama tidtabeller. Försäkringsbolagets tolkning var synnerligen formell och följde inte god försäkringssed och skälighet.

Försäkringsnämnden utgick på traditionellt sätt från att försäkringsvillkor tolkas enligt sin ordalydelse. Nämnden konstaterade att Covid-19 var en smittsam sjukdom, att förpliktelsen att stänga restauranger direkt avsåg försäkringstagarens verksamhet och att bestämmelsen hade givits av finsk myndighet. De förpliktande bestämmelserna grundade sig dock inte på lagen om smittsamma sjukdomar,[53] utan på lagen om inkvarterings- och näringsverksamhet.

 Nämnden uttalade vidare att försäkringsvillkorens formulering bygger på bolagens sakkunskap och dess bedömning av företagsrisken. Om formuleringen av försäkringstäckningen av en eller annan orsak misslyckas kan bolaget i allmänhet inte bli fri från sitt ersättningsansvar för att det skett mer skador än vad bolaget räknat med.

Men enligt försäkringsvillkoren ska förpliktelsen att stänga restaurangerna grunda sig på lagen om smittsamma sjukdomar.[54] I villkoren nämns inte lagen om inkvarterings- och näringsverksamhet.  Låt vara att lagarna har det gemensamma syftet att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar men det oaktat finns det också olikheter i lagarna. De gäller bl.a. lagarnas tillämpningsområde, behörig myndighet och myndighetens befogenheter. Exempelvis det faktum att med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar kan ett beslut om stängning meddelas högst en månad per gång har haft betydelse för bolagets riskbedömning.[55] Det är inte bara fråga om formella skillnader utan det är fråga om hur försäkringsbolaget utformat sin reella skaderisk. Myndigheternas påbud att stänga restauranger hade inte givits med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar utan med stöd av en temporär ändring av lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet. Ingen ersättning rekommenderades. [56]

4. De två fall där försäkringsnämnden rekommenderade att bolaget till vissa delar skulle ompröva sina beslut har föranlett och kommer sannolikt också framöver att föranleda diskussion.[57] Igen får det ena fallet stå som exempel på argumenteringen.[58]

En försäkringstagare som bedrev en caférestaurangrörelse krävde ersättning för det första för sin inkomstförlust p.g.a. att regionalförvaltningen den 17 mars med stöd av statsrådets riktlinjer hade förbjudit allmänna sammankomster med mer än tio personer. Begränsningen gällde 17.3 ̶ 4.4.2020.[59] För det andra krävde försäkringstagaren ersättning p.g.a. påbudet om stängningen av restaurangerna under tiden 4.4 ̶ 31.5. För det tredje krävde försäkringstagaren ersättning p.g.a. begränsningarna av restaurangernas öppettider, det tillåtna antalet restauranggäster och rätten att sälja alkohol under tiden 1.6 ̶ 31.10.2020.[60]

 Till den del kraven gällde totalstängningen 4.4 ̶ 31.5.2020 var utgången i försäkringsnämnden den samma som i fallen ovan. Här hade försäkringstagaren bl.a. åberopat oskälighetsargumentet. Men då påbudet inte hade givits med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar omfattades förlusten inte av försäkringen.

Också vad gäller ersättningar för perioden 17.3 ̶ 4.4.2020 fann nämnden att det inte förelåg grunder för ersättning. Enligt villkoren skulle åtgärderna direkt rikta sig mot försäkringstagarens näringsverksamhet.[61] Antalet restauranggäster hade minskat p.g.a. statsrådets linjedragningar och regionalförvaltningens förbud mot allmänna sammankomster med mer än tio personer. Detta hade sannolikt förändrat människors beteende. Nämnden fann vidare att försäkringstagaren inte heller visat att förbudet skulle ha lett till förluster p.g.a. annullerade reserveringar.

Det tredje ersättningsyrkandet är det intressantaste. Det gällde förluster p.g.a. begränsningen av öppettider, försäljningen av alkohol och det tillåtna antalet restauranggäster. Begränsningarna grundade sig på temporära ändringar av lagen om smittsamma sjukdomar. Två nya paragrafer hade införts i lagen.[62] De gällde för perioden 1.6 ̶ 31.10.[63]

Bolagets argumentering byggde på att försäkringstagarnas tolkning av villkoret var ohållbar.[64] Försäkringsmarknaden hade inte kunnat förbereda sig på pandemins ekonomiska följder. Det gick inte att med försäkringsmatematiska metoder realistiskt prissätta en sådan försäkring då erforderlig information om försäkringens verkningar saknades. Om det hade varit möjligt att räkna ut ett pris hade priset blivit så högt att ingen, utan ett konkret hot, skulle ha köpt försäkringen.

Nämnden konstaterade att det var fråga om en förpliktande bestämmelse som givits med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar. [65] Lagen om smittsamma sjukdomar hade ändrats temporärt men försäkringsbolaget hade inte i sina villkor infört ett förbehåll mot verkningarna av möjliga lagändringar. Då kraven i försäkringsvillkoren var uppfyllda rekommenderade nämnden att försäkringsbolaget till denna del skulle ompröva sitt beslut.

Nämnden fann vidare att utformandet av försäkringsrisken hör till bolagets centrala expertisområde. Bedömning av affärsrisken kan inte övervältras på försäkringstagaren. Om formuleringen av försäkringens omfattning av en eller annan orsak misslyckas kan bolaget inte frita sig från ersättningsskyldighet på den grund att det inträffat mera skador än bolaget räknat med. Trots att försäkringsbolagets totala ersättningsskyldighet p.g.a. det stora antalet försäkringsfall sannolikt kommer att uppgå till betydande belopp kan ersättningsansvaret inte anses bli till den grad uppenbart obilligt att det skulle vara skäligt att jämka ersättningen.

Utgångspunkten har varit att försäkringsbolagen i sina villkor kunnat bestämma vilka risker försäkringen omfattar. Bolaget skulle svara för förluster som uppstod p.g.a. förpliktande bestämmelser vilka getts med stöd av lag A. Stängningspåbudet 4.4 ̶ 31.5.2020 hade emellertid getts med stöd av lag B, däremot hade begränsningsförpliktelserna 1.6 ̶ 31.10.2020 utfärdats med stöd av lag A, närmre bestämt med stöd av temporära ändringar som införts i lag A. Lagändringarna hade skett efter att försäkringsavtalet ingåtts.

5. I alla här behandlade rekommendationer har försäkringsnämnden konsekvent hållit fast vid principen att ett villkor ska tolkas enligt sin ordalydelse. Den brukar åberopas nästan regelmässigt när en försäkringstagare vill få ett villkor jämkat p.g.a. oskälighet. I de två senast refererade fallen är det bolaget som i olika ordalag indirekt åberopade oskälighet genom att framhålla att försäkringstagarnas tolkningar är ekonomiskt ohållbara. Den vedertagna principen om tolkning enligt ordalydelsen har vänt sig mot försäkringsbolaget.

Det är uppenbart att bolagets epidemiförsäkringsvillkor har ”designats” för en helt annan verklighet än vår pandemidrabbade värld. En världsomspännande långvarig pandemi med destruktiva mänskliga och ekonomiska konsekvenser hade hittills varit någonting mycket avlägset och osannolikt. När pandemin blivit ett faktum var myndigheternas snabba och kraftiga åtgärder att begränsa och stänga verksamheten inom olika samhällssektorer välmotiverade. Trots det har pandemin redan härjat i mer än ett år. Bolagets epidemiförsäkringsvillkor har inte fokuserat på långvariga pandemier utan förmodligen på enskilda kortvariga och territoriellt begränsade epidemier, såsom lokala salmonellautbrott med kortvariga stängningar, desinficeringsåtgärder osv. För den här typen av situationer har det funnits tillräckligt beräkningsunderlag som har gjort det möjligt att försäkringsmatematiskt fastställa realistiska premier. För långvariga pandemier har det däremot saknats faktaunderlag om pandemins följder. Men det är uppenbart att de ekonomiska konsekvenserna kan bli dramatiska och realistiska premier kan bli skyhöga. Såhär i efterhand är det lätt att konstatera att försäkringsbolaget skulle ha gjort klokt i att exempelvis binda försäkringstäckningen till lagen om smittspridning i dess ursprungliga form. Det hade bolaget inte gjort. Villkoren, såsom de framkommer i rekommendationerna, innehöll inte heller bestämmelser om ersättningstak, självriskandelar, tidsmässiga begränsningar osv.[66] Det behöver inte betyda att villkoren som gällde under våren 2020 skulle ha saknat den här typen av begränsningar. I rekommendationerna har det inte blivit aktuellt att analysera de eventuella villkoren. Och jag har inte haft tillgång till kompletta villkor från den aktuella perioden.

Försäkringsnämnden betonade att utformningen av villkor hör till bolagets centrala expertisområde. De ekonomiska följderna av misslyckade bedömningar av affärsrisken kan inte övervältras på försäkringstagarna. Om formuleringen av försäkringens omfattning av en eller annan orsak misslyckas kan bolaget inte frita sig från ersättningsskyldighet på den grund att det inträffat mera skador än bolaget räknat med. Enligt försäkringsnämnden var de höga ersättningsbeloppen och det stora antalet försäkringsfall ingen grund för att jämka försäkringsvillkoren såsom uppenbart oskäliga.

6. Försäkringsbolaget Pohjola har meddelat att det inte kommer att följa försäkringsnämndens rekommendationer. Enligt olika webbkällor har bolaget sagt upp tusentals företagsförsäkringar för att kunna ändra epidemiförsäkringsvillkoren.[67] En liknande utveckling har skett i andra länder.[68] I Pohjolas uppdaterade villkor har täckningen inskränkts bl.a. genom kravet att ”den smittsamma sjukdomen … ska ha konstaterats på det fasta försäkringsställe som nämns i försäkringsbrevet”.[69] De uppdaterade villkoren träder i kraft i och med att försäkringsperioden växlar.

Enligt tidningsuppgifter har tingsrätten i Kajanaland som första domstol avkunnat en dom. Den följer linjen i försäkringsnämndens rekommendation.[70] I skrivandets stund ser det ut som många nya processer är att vänta.[71] Problematiken är i högsta grad ett ”work in progress”.

7. I detta skede har försäkringsnämnden förordat att bolaget skulle ompröva sitt beslut om ersättning av förluster från den 1 juni 2020 framåt. Nämnden tog inte ställning till hur ersättningarna ska beräknas. Det kommer att var en kvistig fråga att fastställa principerna för beräkning av förlusternas storlek. För etablerade restaurangers del går det inte bara att jämföra nedgången i omsättningen med resultaten från t.ex. de tre senaste åren, för nyetablerade restauranger är det ännu svårare att hitta hållpunkter. Försäkringsvillkorens bestämmelser om beräkningen av ersättning har ändrats ett flertal gånger. Jag har inte haft tillgång till de kompletta villkoren från den aktuella perioden.[72] Beräkningen kan vara komplicerad genom att restaurangernas sjunkande omsättning inte bara är en följd av direkta myndighetsåtgärder utan också av människors ändrade beteende p.g.a. medvetenhet om smittorisken. All information om den globala och den regionala coronaspridningen, om den stora smittorisken, myndigheternas tidigare (och igen gällande) stängningar av restauranger, risken för nya aggressiva virusmutationer och alla myndighetsuppmaningar att undvika onödiga kontakter, undvika resande, sjungande, dansande osv. har nog påverkat människors beteende. Också utan restriktionerna som började den första juni 2020 är det sannolikt att restaurangernas omsättning skulle ha sjunkit i jämförelse med tidigare år. Eventuella statsunderstöd kan påverka beräkningen av förlusterna. Förmodligen har försäkringsvillkoren innehållit närmare föreskrifter om hur eventuella myndighetsstöd ska beaktas i ersättningsberäkningen.[73]

6. När det nästan omöjliga inträffar

Den här uppsatsen har beskrivit problematiken kring rese- och avbrottsförsäkringarna utgående från vissa coronafall i försäkringsnämnden. Infallsvinkeln är å ena sidan mycket snäv men å andra sidan har liknande spörsmål om det försäkringsrättsliga skyddets gränser aktualiserats runt om i världen. Pandemin har ställt beprövade villkor i ett nytt ljus, avslöjat både styrkan och svagheten i gamla formuleringar. Många processer är att vänta. Pandemin pågår fortfarande med oförminskad styrka. På kort sikt kommer många branschers framtid att vara beroende av ekonomiskt stöd från statsmaktens sida. Helhetsbilden av pandemins framfart är ännu oklar.

Covid-19-åren kommer förmodligen också att påverka försäkringsbranschen. Möjligen får vi se ett växande internationellt samarbete kring informationsinsamling och riskanalys, kring utvecklandet av försäkringsbolags reaktionskänslighet och anpassningsförmåga, kring utformningen av nya försäkringsvillkor, kring tolkningen av försäkringsvillkor osv. Pandemin lämnar många djupa spår i våra samhällen.  

Lena Sisula-Tulokas

Prof. emeritus i civilrätt vid Helsingfors universitet